När Bill äntligen får en lillasyster är han en jättestolt storebror, men ibland ganska trött på barnaskriket. Lillasystern, Bolla, är pigg och glad, dansar, trallar och älskar att riva papper. Men efter ett tag märker familjen att något är på tok: Bolla känner inte igen någon, bryr sig inte om sällskap och svarar aldrig på tilltal. Bill, mamma och pappa är mycket ledsna och alla, släkt, vänner och bekanta, deltar i sorgen – ända tills Bill upptäcker att Bolla själv inte är ledsen alls. Bill är stolt över att ha en syster som ”speciell, hemlig, sin egen sort”.